kemi lektioner hedbergska på 80-talet.

Sitter därbak igen. Ser på svarta tavlan registrerar ingenting.Känner bara lukten av dig. Vet vad den innebär. Du smakar sött salt som saltade söta hallon.Känner din axel mot min axel.Håret i nacken reser sig och jag ryser till. Du viskar nått i mitt öra. Din underläpp nuddar öronsnibben. Du petar på min arm på bänken. Vänder mig om mot dig. Dina mörka ögon slår bort alla tvivel. Mina små tunna glasväggar av tvivel. Is skorpan brister kommer aldrig upp igen.Bruset från klassen,läraren, kritan, världen utanför försvinner. Du frågar hur Eva och jag har det. Bra svara jag, mumlar jag. Hur har du och Lars det då? Hon tittar ner i bordet, följer med i lektionen. Vet att hon inte vill prata om det. Ser att hon skriver ner något på en liten lapp.
Smyger till mig lappen, Redan skrynklig vecklar jag försiktigt upp den.
- Du luktar så gott kan inte hålla mig längre pok. ett litet hjärta i hörnet.

Så enkla rader med så många inblandade.Känner vänsterhanden din skrapa mot mitt lår. Bränner genom tyget.Tittar ner mot dom andra i klassen. Längst upp, längst bak är man osynlig. Man finns inte man är någon annanstans.Eva och Lars två rader fram snälla och oskyldig. Du fortsätter med handen in i min framficka. Handen omsluter varmt och smeker.Blundar öppnar ögonen tittar ut mot dom vanliga. Dom man sårar, dom som kommer i vägen. Lukten blir starkare kraftig den omsluter mig helt. Vill känna, smaka, vara nära. Du böjer dig närmre axeln trycks hårt. Läpparna suger fort in öronsnippen. Du blåser snabbt försiktigt i mitt öra. Sen är det klart. Försvinner, försöker att inte visa nått.
Sen är det över. Det mörka bankar på snabbt. Reser mig upp och vandrar ut. Tvättar bort lukter känslor och samvetet. Vet att jag är så här. Kommer vara så här. Det är jag.

20 år senare kan jag känna lukten och smaken. Kommer ner i vår.
http://open.spotify.com/track/7eaoHdVodlfGqbjUTr6b5m